Jag saknar så himla mycket personer. Hela tiden. Min kusin Arlinda som är mer som en syster för mig. Min vän Madeleine som jag nästan aldrig träffar som också är som en syster för mig, detsamma gäller Roken som jag träffar ännu mindre. Mina kära ben, som jag träffar men ändå saknar eftersom att det är svårt att leva utan sina B:en. (Haha). Men mest av allt så saknar jag mina släktingar som inte längre finns mer. Mest, mest, mest så saknar jag min kära mormor. Jag är så van vid att se henne varje dag, prata med henne varje dag osv. Hon bodde med oss ända sedan jag var cirkus 2 år gammal. Så ett liv utan henne finns lixom inte, eller det fanns inte. För nu gör det ju det. Underbara mormor, du finns alltid i våra hjärtan. 

En bild som togs efter min bal i nian. Det är min favorit bild på mig och mormor, den är ju inte speciellt fin. Men det är i princip den enda bilden jag har med henne. Hon hatade att vara med på kort haha.. När jag kom hem från balen så hade hon inget val, jag var ju så "fixad" och allt. Ett minne för livet.