... som inte finns. ÄN! Okej, visst ämnet kanske inte förtjänar en egen"temadag". Men den betyder mycket. Tatueringen som jag SKA göra. 

Har alltid velat gjort albaniens örn. Ni vet den från albaniens flagga? Den snygga med två huvuden. Just flaggan betyder jätte mycket för mig, jag är stolt över att vara alban. Jag älskar mitt ursprung och mitt land. Så jag vill bära med mig en symbol för detta hela tiden. En symbol som visar just det. Och en tatuering låter väl perfekt då? Sen har jag alltid som liten velat haft en tatuering. Haha. Hur som helst. I början så var pappa och mamma helt emot det, min idé så att säga. Och jag förstår dem, jag menar en tatuering är inget litet. Hur som helst inte för mig, och troligen inte för mina föräldrar heller med tanke på deras reaktion. Mamma fullständigt ignorerade när jag först sa det. Pappa sa över min döda kropp, och inte ens då! 

Så där gick väl min tatuerings planering i tusen bitar? Nej. Jag är rätt så envis av mig. Och jag hade verkligen bestämt mig för detta. Så jag fortsatte att gnälla och förklarar att jag bestämt mig, och att detta skulle ske. Så nu har dom gett upp. Dom verkar ha insett hur mycket det betyder för mig, och tatueringen har ju en bra betydelse. Det är inget jag bara bestämt att göra för skojs skull. 

Jag ska ha den på nacken, är inte helt hundra på vart jag ska ha den. Men nacken är vad det lutar mot. Den ska göras i Miami. Nu kanske ni tänker Miami Ink på en gång, och ja. Det är det jag tänkt mig. Men man vet ju aldrig. Hoppas hur som helst på att det blir så! :)

Det blir en resa för mig och min kära syster, troligen den första vi åker ensamma på. Och inte ens det är säkert, mamma och pappa kommer troligen inte släppa iväg oss själva. Sommaren jag fyller 18, då bär det av! Jag längtar redan!

Lite bilder på hur jag hade tänkt mig, kanske inte samma storlek. Men så ni får se ungefär. :)